Konstrundan

Sandra Nyberg är en åboländsk konstnär, som deltog Jakarta Biennale #14. 2011: Maximum City – Survive or Escape? Sandra berättar:

Biennalen ordnas av Jakarta Arts Council och den består av flera utställningar och evenemang runtom i Jakarta. Jag var inbjuden för att göra ett verk till ett av de fem sub-teman i Biennalen, Metro Text Seductions, som visades i Galeri Cipta II

Men hur kommer det sig att en åboländsk konstnär hamnar i Jakarta?

Jag blev rekommenderad av en kontakt, som sett mina verk då jag senast hade utställning i Jakarta för 4 år sedan. Jag hade hållit kontakt med rekommenderaren under de senaste årena i och med att vi planerat gemensam utställning i Indonesien för mig, Heini Aho och Sebastien Ziegler.

Jag åkte till Indonesien tillsammans med Heini Aho, hennes partner Sebastian Ziegler och lilla Leonie-babyn. Vi passade på att besöka olika gallerier och konstnärsresidenser i Jakarta och Yogyakarta. Allt detta var även arbete för den planerade samutställningen i Indonesien.

Sponsorerad av FRAME

Finnish Fund for Art Exchange, FRAME, sponsorerade min resa till Biennalen i Jakarta. Stor hjälp fick jag av Finlands Ambassad med bl.a. kommunikation med organisatörerna. Jag kunde konstatera att då kulturskillnaderna är stora och man inte har ett gemensamt språk, blir det enkelt missförstånd då man kommunicerar per mail. När man är på plats, minskar riskerna för missförstånd betydligt.

Kulturskillnader och imponerande verk

Vi blev väl omhändertagna genast vi kom till Jakarta. Vi fick en egen assistent vars jobb var att sköta om oss från morgon tills vi kom tillbaka till hotellet på kvällen.

Upphängningen av arbetena var igen en prövning för oss finländare som är vana vid att allt ska gå till möjligast effektivt och organiserat. Jag fick vänta en hel dag, 8timmar, på att få 8 skruvar borrade in i en betongvägg. Men i Indonesien lönar det sig inte att bli arg, tar man allt med lite humor och ett leende går det smidigare.
Jag hade tur som tagit med mig mina arbeten själv, många konstnärer hade sina arbeten i tullen ännu då huvudutställningen öppnades. Vissa hade improviserat med nya versioner av sina installationer, medan andra fick åka hem utan att ha sett sitt arbete upphängt i utställningen.

”A Reference Library Arranged by Museum Janitor” var det verket som kanske imponerade mest i Biennalen i Jakarta. Jag tycker om hans sätt att tänka “outside the box”.

Även Heini Ahos videoarbeten om konsumtion hörde till mina favoriter. Och så var också de lokalas sätt att bygga megastrukturer i bambu på nolltid något som jag kommer att minnas länge!

Personligen var det väldigt intressant att träffa konstnärer från olika delar av världen i Jakarta. Att få höra hur de jobbar med konst, och hur de lever sina liv.

Sandra och Konstrundan

Jag hade min ateljé öppen de två första åren av Konstrundan i Finland, och var väldigt aktivt med i organiserandet av grupputställningar osv. Under de senaste åren har mitt sätt att arbeta förändrats från ateljébaserat arbete till mer plats-specifika verk, vilket betyder att jag inte har mycket konkret att visa upp i ateljén. Mesta ateljéarbetet är planering i form av sketcher, och tid vid datorn, medan själva byggandet sker på olika ställen utanför ateljén. Jag har ändå alltid på nåt sätt deltagit i Konstrundan under de senaste åren, tagit del av grupputställningar i området. Jag hoppas på att delta med en öppen ateljé i framtiden, eftersom jag tycker att Konstrundans intressantaste del är just kontakten mellan konstnär och publik, där själva skapandeprocessen tar plats. Utställningar är sist och slutligen en så liten del av en konstnärs arbete.